Den gröna promenadstaden

bilden föreställer en grön gräsmatta och en man med hund

I samband med arbetet med översiktsplanen framkom en uttalad oro hos allmänhet och remissinstanser för att stadens gröna värden försvinner samtidigt som Stockholm växer. Tidigare fanns en överenskommelse om att inte exploatera grönområden utan koncentrera nybyggnad till redan hårdgjorda ytor. I dag är dessa markreserver inte tillräckliga för att svara mot tillväxtbehovet och staden har valt att låta staden fortsätta växa inåt genom förtätningar. I arbetet med att värna de befintliga kvaliteterna har man därför funnit anledning att utveckla de verktyg och processer som finns. ”Den gröna promenadstaden” ska därför fungera som ett tillägg till översiktsplanen ”Promenadstaden”.

Rådet instämmer i att en del aspekter av de gröna värdena kommit att hanteras okänsligt i planeringen. I ett separat styrdokument finns en möjlighet att värdera viktiga naturkopplingar, även de som saknas inventeringar av naturmark i de mindre förtätningsprojekten. Så kan man komma att på ett bättre sätt värna natur som inte hör till parker, naturvårdsområden eller anläggningar, till exempel när man kompletterar med punkthus i ett redan bebyggt område där den sparade, uppväxta och kvartersnära grönskan tillhör områdets kvaliteter. Så kan också frågan om de gröna värdena inte bara bli en fråga om kompensation vid exploatering utan också en fråga om strategiskt grönt stadsbyggande.

Texten får däremot inte tas som intäkt för att Stockholms grönytor generellt får eller ska exploateras.

Stadsdelsavskiljande grönstråk och Stockholmsstråk

En typ av gröna ytor som ”Den gröna promenadstaden” särskilt behandlar är de karaktäristiska områden som beskrivs i översiktsplanen: de stadsdelsavskiljande grönstråk som avsiktligt lämnats obebyggda i den tidigare planeringen för att fungera som stadsdelarnas gemensamma vardagsrum. Under senare tid har dessa gröna fingrar mellan stadsdelarna beskrivits som otrygga, vilket gör att motiv för att bebygga dem blivit vanligare. ”Den gröna promenadstaden” stipulerar här begreppet Stockholmsstråk – välskötta gröna samband där olika aktiviteter och funktioner koncentreras längs naturliga promenadstråk och där landskapet lyfts fram med en förädlad natur. Rådet välkomnar det tydliga ställningstagandet för att dessa ytor inte ska vara områden för framtida exploatering utan istället aktiveras för rekreation; samtidigt vill rådet påminna om att natur inte bara är parker. Också den relativt orörda naturen måste få skötsel utan att anlagda funktioner ska tillkomma. Det måste få finnas en kvartersnära grönska som inte är tillrättalagd men ändå omhändertagen.

Slutledning

Skönhetsrådet anser att ”Den gröna promenadstaden” måste kompletteras med ett förtydligande av den fortsatta processen för att dokumentet också ska bli en fungerande strategi för utveckling av Stockholms parker och natur. Rådet anser att dokumentet därför också bör ta upp konfliktpunkter mellan de goda insatserna i den tematiserade översiktsplanen och den verklighet den ska verka i, t.ex. genom att belysa frågan om stadsdelarnas finansieringsproblem gällande skötsel av grönytor. Här vill Skönhetsrådet också särskilt påminna om den starka tradition som med enkla medel formulerades under 1940-1970-talen då Holger Blom som stadsträdgårdsmästare omsatte sociala riktlinjer för Stockholms parker och som ledde till den även internationellt uppmärksammade ”Stockholmsstilen” eller ”Stockholmsskolan”.

Senast uppdaterad 6 november 2012